När jag tänker efter så har faktiskt barkborrar styrt hela mitt vuxna liv till den och där jag är nu.
Hur är det möjligt tänker du kanske nu.
Jag växte upp i Goslar som ligger vid foten av Harzbergen i norra Tyskland.
På 80-talet började de första miljöproblemen bli alltmer synliga. På den tiden gick utsläppen från industrin orenade rakt ut i himmelriket. Detta ledde till vad som kallades surt regn. Det sura regnet gjorde att granskogar särskilt i vissa höjdzoner i Harzbergen dog. Fast egentligen dog de ju av barkborreangreppen på de av det sura regnet försvagade träden. Det man måste veta är också att de döende och döda granarna där inte är naturliga. De planterades eftersom den gamla skogen tidigare hade avverkats för att man behövde ved till främst gruvdriften. Nya granar planterades därför – men de var dock från annan proveniens (härkomst) och därför inte alls lika härdiga och anpassade till det hårda klimatet med långa vintrar och mycket tung snö som råder där upp i bergen.
Jag kommer väl ihåg alla de barkborrefällor med feromoner som sattes upp lite varstans för att förhindra barkborrens framfart i skogarna där jag bodde.