skogsdöden – eller skog i förvandling?
Ständigt kommer det uppmaningar från olika håll till oss skogsägare att plocka ut angripna träd. Överallt ser jag – till och med nu under sommarhalvåret – stora virkeshögar längs våra småvägar med framförallt timmer och massaved av gran.
Jag kan verkligen förstå den enskilda markägaren. Det är inte roligt att se sin skog förstöras och bli helt värdelös på nolltid inför ens ögon. Panik. Här gäller därför att rädda vad som räddas kan.
Grupptrycket är också stort. Men ofta är det tyvärr redan för sent. Att ta bort de redan döda träden är helt meningslöst och är till och med kontraproduktivt eftersom man då också decimerar barkborrarnas naturliga fiender.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka liiiite synd om ”skadedjuret” granbarkborren som utmålas som den stora syndabocken eftersom det ju helt klart är vi människor som själva skapat ”katastrofen”.
Barkborren är bara ett symptom – inte orsaken
”Granbarkborrens framfart är brutal och våldsam” läser jag i en artikel om skogsdöden i Harz. Men allt beror på hur man väljer att se på saken. Jag håller verkligen med om att de enorma döda skogsområdena i Harzbergen, mina gamla hemtrakter i Tyskland, är en chockerande syn. Men problemet är till 100% människoskapat och är ett resultat av att vi under lång tid har mixtrat alldeles för mycket med naturen.
Naturen som byggarbetsplats
I nationalpark Harz vill man se på skogsdöden utifrån naturens håll. Naturen slår tillbaka. Naturen reagerar på det som helt enkelt inte är naturligt och försöker återta och återskapa ett naturligt ekosystem.
Att återskapa ett naturligt ekosystem går endast där det fortfarande finns förutsättningar för det. Med det menar jag att om det inte finns kvar tillräckligt med naturliga ekosystem i närområdet finns det inget man kan återgå till!
I Harzbergen finns som tur är stora långsträckta skogsområden längs den före detta gränsen mellan Öst- och Västtyskland. Här har naturen fått vara helt ostört från andra världskrigets slut och fram till återföreningen 1989. Det är det man utgår ifrån här.
Liksom i Sverige har stora skogsområden i Tyskland avverkats under de senaste århundraden. Men orsakerna har varit delvis olika till Svenska förhållanden. I Harzbergen har mycket skog avverkats och ny skog planterats på grund av gruvorna och för att skapa ny jordbruksmark. Man behövde mycket trä och kol för att bryta malm och som bygg- och konstruktionsvirke.
Första och andra världskriget ledde i Tyskland till ett mycket stort tryck på den redan decimerade skog som fanns kvar. Skogen behövdes för bl a ved, konstruktionsvirke och byggnationsvirke både under krigen och efter. Under efterkrigstidens behövdes mycket timmer för återuppbyggnad av hus och industrier. Det är därför det är så stora områden där man – efter svensk modell – planterat gran i stor skala. Snabbväxande låglandsgran planterades i bergsområden där det naturligt växte mest blandskog med mycket bok. I de högre områden växte visserligen även mycket gran – men gran som var anpassad till hårda tuffa vintrar med mycket snö, mera likt granen vi har i Norrland. Det är dessa ytor som nu drabbas av barkborreangreppen och ”skogsdöden”.
Här ska ny vildmark, nya urskogar växa fram på sikt
Men man kan välja att se de döda skogarna på ett mera positivt sätt. Biologerna och förvaltningen av nationalparken Harz väljer att se skogsdöden som en del av en större förvandling och kallar den döda granskogen för ”byggarbetsplats” – skog i förvandling. Här ska ny vildmark, nya urskogar växa fram på sikt.
Barkborren kontrolleras i en 500m bred zon i ytterkanterna av parken. De inre delarna får utvecklas fritt.
https://www.nationalpark-harz.de/en/protecting_nature/forest_development/#inhalt
Om du kan tyska kan du här läsa mera om Tysklands omställning till mera naturnära skogar och skogsbruk:
Das LÖWE Programm
Peter Wohlleben har haft en enorm betydelse för opinionsbildning kring skogsfrågor i Tyskland de senaste åren. Numera måste dispans sökas för kalhyggen större än 0,5-1 ha (beroende på län). Hyggesplöjning är tillåtet men används inte i praktiken eftersom du då inte kan miljöcertifiera virket. Det blir i princip osäljbart. Vi kan lära oss mycket av våra tyska grannar.
Medan våra svenska skogar i allmänhet bara blir fulare och artfattigare går det nu åt andra hållet i Tyskland – en spännande utveckling mot ett mera naturnära skogsbruk med högre biologisk mångfald samt skyddade skogar som får återgå till vildmark & urskogar.
En gång i tiden flyttade jag till Sverige för naturens och skogarnas skull. Vem vet – Kanske flyttar jag en gång i framtiden tillbaka till Tyskland – för naturens och skogarnas skull.