Utgångsläge:  Tallplantering, monokultur

När vi flyttade hit fick vi köpa till lite mark av en granne.
Bland annat ingick en mindre gran – samt en tallplantering. Idag är tallarna i tallplanteringen ca 60 år gamla. Träden är alltså planterade på 1960-talet. 

Vår tanke är nu att försöka restaurera denna tallplantering.

Så hur ska vi tänka?

Utifrån vår kunskap och våra erfarenheter gör vi en plan för tallplanteringen. 

Här i denna tallplantering kommer vi fram till att marken ändå verkar vara lämplig för tall här och vi bestämmer att en tallhed med högre naturvärden kan vara vårt mål just här. 

Några av de ”problem” vi ställs inför:

1 – skogen är allmänt för mörk / träden växer för tätt

2 – det finns inga övergångszoner och gläntor som släpper in ljus

3 – träden är lika gamla

4 – träden är av samma art

5 – det saknas död ved /döda stående träd och lågor

6 – det saknas skogsbränder

7 – det saknas gamla träd

Så egentligen är det väl bara att sätta igång och vara kreativ nu. 

Istället för att producera timmer tänker du nu hur du kan producera biologisk mångfald här. Vad behöver göras? Vad saknas?

Det normala om man följer det moderna skogsbruket enligt den svenska modellen vore nu att gallra bland tallarna till en timmerställning för att sedan slutaverka om 20-30 år när tallarna är omkring 80-90 år gamla – och sedan börja om på nytt – med en ny tallplantering.

Men – Om det är förändring vi vill ha – så krävs det förändring. 

ljus

Första steget är  att släppa in mera ljus. Till en början liknar det vi gör delvis en vanlig gallring. Man vill dock gärna att träden inte står i  för ”jämna förband”, dvs i jämna avstånd från varandra. Det ser onaturligt och plantageaktigt ut. 

Håkan gallrar bort ca 20% av tallarna. Eftersom skogen är jämngammal vill vi bryta upp åldersstrukturen men också skapa luckor. Förutom att han hugger bort många tallar för att få in mera ljus till marken och ge trädkronorna mera plats att breda ut sig, så hugger han även fram en avlång glänta eller öppning för att få en luckighet och lite extra ljus på några platser.

I den nu ljusare skogen finns det en betydligt större chans att nya träd kan börja gro spontant från fröbanken som redan finns i jorden. Det kallas självföryngring. På det viset skapar man en på sikt olikåldrig och flerskiktad skog bestående av träd med lokala provenienser, dvs träd som anpassats till förhållandena just här. Man kan förvänta sig att dessa träd klarar stress i form av torka eller annan miljöpåverkan bättre än träd från en plantskola som kanske inte ens har sitt ursprung i Sverige.
En risk är att det snart kommer att spruta upp gran som frösår sig från den intilliggande granplanteringen som följd av gallringen. Isåfall får vi aktivt röja bort dessa framöver om det blir ett problem.

död ved

I nuläget finns nästan inga döda träd här i skogen. Eftersom så mycket av naturvärden finns i just den döda veden vill vi därför hjälpa till att skapa död ved. För att skapa stående död ved ringbarkar Håkan några tallar. När han ringbarkar träden tar han bort ytterbacken och innerbarken med yxa eller motorsåg. En del tallar har han redan ringbarkat tidigare år. På det viset får man träd i olika nedbrytningsfaser. Varje fas attraherar olika arter av djur, svampar och växter. Ju fler olika faser av nedbrytning det finns i en skog desto högre biologisk mångfald får man.
Trädets ålder spelar också en stor roll här. Men i en jämnårig skog är detta ju svårt att påverka. Möjligen skulle man kunna lägga grövre och äldre stockar från andra områden här och var – om man har tillgång till det. På så vis kan man skapa spridningskorridorer. 

En del träd som Håkan har avverkat ska få ligga kvar som liggande död ved. Några träd fäller Håkan in mot mitten så att kronorna ligger huller om buller på varandra som ett Mikado. Då får man en tredje dimension av död ved – död ved som halvligger i luften. Inte alla träd ska ligga kvar som död ved. Det skulle bli en skog ingen vill gå i. Istället kommer det mesta av just dessa att säljas som timmer eller massaved. Sorgligt nog finns för närvarande ingen egen sortering eller certifiering för denna typ av virke som skulle kunna kallas för naturvårdsvirke eller restaureringsvirke och med andra ord är virke som faktiskt bidrar till att skapa en högre biologisk mångfald.

brand

För att åtminstone fläckvis efterlikna effekter av en skogsbrand bränner vi riset av grenarna i högar i så kallade punktbrännor. I brist på skogsbränder kan man också elda mot ett träd för att få kolad ved som attraherar vissa insekter och lavar. På några ställen eldar vi därför medvetet mot tallstammarna.

Tallar är bra på att klara skogsbränder. De är rentav anpassade till det och liksom kräver det. Om det inte brinner åtminstone en gång vart hundrade år så finns det risk för att granarna tränger undan tallen.Tallen tål inte när granen växer upp in i kronan på dem. Eller när det blir allmänt för mörkt. Då klarar granen att fröså sig – men inte tallen.
När det brinner i skogen så brinner granen upp som facklor, men de högt belägna glesa tallkronorna klarar sig.
Förgraning kallar man processen och resultatet av våra allt mörkare och tätare skogar vi har idag. Granarna tar liksom över eftersom en skogsbrands naturliga störning saknas som kan reglera granen och hjälpa tallen. 

När vi eldar så blir det också kala brandfläckar, punktbrännan. Här finns det en bra chans för nya träd att etablera sig på sikt. Dessa fläckar kan också bli spännande även för brandgynnade mossor och andra växter. Vill man aktivt sätta ut träd så är det en bra idé att sätta ut dem på dessa brandfläckar så de slipper konkurrens av gräs i början. Dessutom får de näring av askan och får en fin start. 

olika trädslag

Vi har också lämnat och friställt de få träd här som inte är tall. När man friställer träd så tar man bort träd som växer intill. När de intilliggande träden tas bort får det trädet man vill gynna mera ljus och näring. Nu finns det därför någon enstaka björk, någon liten gran, ek och rönn som får en chans att ta plats. 

gamla träd

Gamla träd är det mest bekymmersamma och ett av de stora problemen i Sverige är just bristen på gamla träd. Vi kan ju tyvärr inte få tillbaka de gamla tallarna som en gång stått här, så nu måste vi istället skapa förutsättningar för att träden som växer här får växa sig gamla på lång sikt. Insha’Allah.
Tallar kan bli över 700 år gamla och idag är det stor brist på riktigt gamla träd eftersom träden i Sverige normalt avverkas redan vid ca 80 års ålder. Bara barnen så att säga. Förhoppningen är att några av dessa tallar får bli evighetsträd.

Redan nu börjar skogen här se mera spännande ut tycker jag. Vännen tillika professor i skogshistoria, Lars Östlund, är med och spånar hur vi skulle kunna göra. Bröthögen är hans idé. Lite mera radikalt!

Hittills har vi fokuserat på inägomarken. Det känns roligt att vi nu även börjat med utmark och skog där vi skapar förutsättningar för fler arter som kan flytta hit på sikt. Vi kan inte göra så mycket mer än att skapa bra förutsättningar.

Framöver får man fortsätta att glesa ur tallen, skapa nya gläntor och ny död ved och punktbrännor för att få en kontinuitet i störningarna.

Svårt att se direkta resultat

En svårighet med att restaurera en plantering är att det är svårt att se direkta resultat. I våra beten till exempel har det varit en tillfredsställelse att friställa den där stora eken eller öppna upp genom att röja bort sly och oönskade träd. Men här i skogen går man vilse bland alla träd som står i jämna förband. Man hugger och hugger och har svårt att se skillnad till hur det såg ut innan. På håll uppfattar man knappt gläntan man skapat i skogen. Man får nöja sig med att förlita sig på att veta själv att man skapat bättre förutsättningar för fler arter att trivas i framtiden just här: Genom att släppa in mera ljus i skogen. Genom att skapa död ved. Genom att gynna andra trädlag än det förhärskande planterade. Genom att skapa brandfläckar och bränd ved… 

Markvegetationen och kärret

Markvegetationen i tallplanteringen består av mossa och blåbärsris. Lite lingonris finns det också. Skiftet går ner mot ett kärrområde. Här finns lite gran och björk. En kraftledningsgata där själva kraftledningen nyligen tagits bort sträcker sig som en lång tarm eller glänta genom skogen. Här är vegetationen helt annorlunda och består av renlav, lingon och ljung. I kanterna står några mindre enar. Glesar man ut den intilliggande tallplanteringen kan man på sikt förvänta sig eller hoppas på att lingon, ljung och renlaven sprider sig även dit.

Övergången mot kärret är förmörkad av en granridå. Den skymmer kvällssolen som speglar sig i den glittrande sjön bakom. Att få bort dessa granar gör stor skillnad för helheten. Några av granarna fälls ut mot kärret. Granen som ligger ute i kärret får både mycket fukt och solljus. På så vis har vi nu också skapat ett speciellt habitat med död gran i fuktig solbelyst miljö. Bingo.

 

Viktigt efterarbete – riset

Vid all avverkning blir det alltid väldigt mycket ris som ligger i en tjock matta på skogsmarken. Visst kan det också vara bra med lite ris för den biologiska mångfalden – men just ris har vi mycket av just nu. Riset gör mindre nytta som ”faunadepåt”. Istället vill vi få bort riset så snart som möjligt. När vi röjer manuellt som Håkan och inga stora maskiner kör ut riset så kan man få bort riset genom att elda upp det eller genom att lägga upp det i högar. Tar man ner många träd så blir dock mängden av ris så stort att det är en fördel om man kan elda upp det istället. Har du tillgång till vatten kan du släcka elden i slutskedet och skapa biokol (se vårt inlägg om biokol).

Om man låter riset ligga kvar så kommer det att ta många år innan det har försvunnit. Det är svårt att gå ibland riset och det skuggar skogsmarken. Varken djur eller människa gillar att gå här. Att få undan riset är det som kanske tar mest tid. Förr tog man vara på allt och riset skulle säkert använts till kaffeved och strö. Det känns egentligen sorgligt att vi bara eldar för kråkorna, men man får se det positiva i att man skapar små brandrefugier lite här och där.

Utmark och ny teknik

Tallskogen ligger i utkanten av våra marker. Man kan säga att det är våra utmarker. Förr har man säkert vallat hit djuren under sommaren. Idag blir det svårt att beta denna skog. Att sätta upp staket blir orimligt dyrt. Att valla djuren är inte heller realistiskt. Det finns många praktiska problem kvar att lösa.

I vilket fall så finns i nuläget inget fodervärde här. Det vill säga att korna inte skulle hitta mycket att äta i denna täta skog. När vår återförvildade, restaurerade eller renaturaliserade tallplantering på sikt blir glesare och ljusare hoppas vi att det också kommer att finnas ny teknik i form av virtuella staket som blir tillåten. Att också kunna beta skogen är det optimala för den biologiska mångfalden. Då tillkommer fler naturliga störningsmoment som tramp och bete som är svåra att efterlikna och som hjälper till att få in ännu mera ljus till växterna. 

Mental omställning

”Vad ska det vara bra för?” Frågar grannen som åker förbi. Håkan förklarar…

Att göra annorlunda än alla andra kan vara jobbigt. Mentalt jobbigt. Man ska förklara och hamnar lätt i en försvarsposition. Samtidigt som man går på tårna för att inte grannen som frågar ska känna sig kritiserad eller påhoppad. I bästa fall tycker de bara att man är knäpp. Man vågar inte hoppas på att de rentav ska tycka det man gör är bra eller intressant.

En guide för hur man gör rent praktiskt för att producera biologisk mångfald är viktig. Men det är bara en sida av myntet. Det måste finnas en allmän förståelse för varför det är så viktigt att restaurera marken, det måste finnas en ekonomi, och det måste finnas motivation. 

För någon som bor i staden kanske det inte är lätt att förstå, men situationen väcker många känslor. För många kan det nog uppfattas som en provokation att vi ”förstör” skogen genom att ringbarka, elda på träden, hugga gläntor… 

Och visst – det tar ju lite tid att vänja sig vid att ringbarka och elda på träd och annan veteranisering. Spontant känns det som ren kapitalförstöring. Det tar emot. Vi behöver tänka om och tänka helt nytt när det gäller att producera mångfald jämfört med att producera timmer.