Ibland får vi frågan från t ex gäster eller kursdeltagare på Urnatur som själva är skogsägare om hur de ska bedriva skogsvård på bästa sätt?! Ofta har skogsägarna inte så mycket kunskap kring skog. Ja och då låter det ju som att det vore det bästa för skogen om de lärde sig mycket om skogsvård. Men begreppet – som så mycket annat i skogsvärlden – är nyckfullt. Det har nämligen ingenting att göra med hur du ska vårda skogen för skogens eget bästa, dvs för en frisk och naturlig skog i balans.
Skogsvård är ett begrepp som helt är kopplad till skogsindustrin och som endast handlar om ekonomi och hur man med hjälp av traditionellt skogsbruk sköter skogen för att kunna förse de stora massaindustrierna och sågverken med virke. Väldigt många skogsägare använder skogsbruksplanen som sin ”manual” till den skogsskötsel som ska bedrivas. Hör du till dem? Tänk då på att skogsbruksplanen inte handlar om varken skogen eller dig. Den är en plan eller strategi för att på kort och lång sikt få fram material till skogsindustrierna.
Skogsbruksplanen är dessutom endast ett förslag och måste inte följas!
Skogsvård enligt Wikipedia:
”Skogsvård innebär anläggande och skötsel av skogsbestånd med avsikt att få bestånd med god volymtillväxt och god kvalitet. Skogsvården kan delas in i beståndsanläggning, beståndsvård och skogsskydd. Med beståndsanläggning menas anläggande av ny skog efter föryngringsavverkning genom plantering eller naturlig föryngring med fröträd. Beståndsvård är skötsel av skogsbestånd genom röjning och gallring. Skogsskydd innebär att förebygga och förhindra skador på skog på grund av skadeinsekter och svampsjukdomar. Skogsvården regleras av Skogsvårdslagen, där även skötselråd ingår. Rådgivning om skogsvård ges av Skogsstyrelsen och skogsägareföreningarna.”
En skog i ekologisk balans behöver ingen skogsvård.
Den klarar sig väldigt bra utan människornas ”vård”!
Olika trädslag i olika åldrar samt naturlig död ved i olika nerbrytningsstadier skapar en naturlig balans.
När vi väl har kalavverkat en skog – oberoende om det varit planterad skog eller naturskog är ”skogen” uppenbarligen i obalans och behöver skötas genom t ex plantering, röjningar och gallringar.
Självklart kan man ändå vårda sin skog. Men det är alltså inte ”skogsvård” i ordets bemärkelse. Lätt att blanda ihop.
Vi på Urnatur vårdar vår skog och våra marker i allra högsta grad men inte enligt skogsbruksplan. Istället tittar vi mycket på historisk kartor. Jämför man kartor från olika år (oftast finns det ett fantastiskt rikt kartmaterial tillbaka till åtminstone 1700-talet) kan man se tydligt hur landskapet har sett ut och har förändrats.
- En del skog – då oftast de små delarna av ytan som alltid har varit markerade som skog på historiska kartor – är redan i en ekologisk balans. Där behövs det inga åtgärder om syftet är att behålla en skog med så rik biologisk mångfald som möjligt. Där har det kanske plockats ett och annat träd. Dessa skogar har ett värde genom sin långa kontinuitet. Här låter vi allt vara som det är.
- Andra ytor har enligt historiska kartmaterialet varit brukade på annat vis. Ibland finns det väldigt tydliga tecken på det i naturen. T ex ekar med stora breda kronor i en skog eller rester av stora och grova enar tyder på att ”skogen” en gång i tiden har varit väldigt öppna betes- eller slåttermarker. Då inställer sig frågan: vad vill JAG med denna yta mark. Vad har den för kvalitéer? Ska jag restaurera den till vad den har varit en gång i tiden? Och NÄR i tiden? Ska jag gå 10 år tillbaka, 50 år tillbaka, 100 – eller 500 år tillbaka i tiden? Eller ska denna igenväxande betesmark bli skog? Vad ska jag tänka på då?
Alla marker är unika
– och det är det som är mycket av charmen och fascinationen i att vara markägare. Därför är det ju också inte det enklaste att ”ge råd” åt alla. Men vi vill lite ge en insyn i hur vi jobbar och tänker här på vår mark. Hoppas det kan vara inspiration för någon.