(text från jordbruksverket)

Gräsfattig mark är ett jordbruksskifte som inte är åkermark och som används till bete eller slåtter. Som gräsfattig mark räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt som gräsfattig mark och som ingår i ett åtagande för miljöersättning. På marken ska det växa gräs, örter och ris som kan användas till foder. Gräsfattig mark ska ha höga naturvärden som är beroende av bete eller slåtter för att utvecklas. De höga naturvärdena ska vara beroende av att det finns tätare område med träd- och buskar eller att marken har en permanent vattenspegel. Endast mark som inte uppfyller definitionerna för betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete eller mosaikbete kan räknas som gräsfattig. Mark i renskötselområdet som i huvudsak används till renbete är inte gräsfattig mark. Gräsfattig mark ger inte rätt till gårdsstöd.

Med andra ord så kommer vi inte att få stöd för hassellunden ifall vi inte radikalt hugger och öppnar upp ännu mera än vad vi gör så att det istället kan räknas såsom ”betesmark” – vilket berättigar till gårdsstöd. 

Det betyder att hassellundar blir ”värdelösa” – och till följd av det mer och mer sällsynta. Stöden tar nämligen ingen hänsyn till biologisk mångfald utan är endast kopplade till – just det: produktion! Det växer för lite gräs = för lite foder: ingen ersättning.
Så nu är det egentligen bara upp till oss: Vill vi ÄNDÅ ha en hassellund? Och därmed avstå från ersättning?
Det kan man endast själv svara på. Vi tycker hassellunden, som är relativt stor, är unik och sagolik. Väldigt ovanlig och annorlunda annan skogs- och betesmark.