Första dagen i hassellunden

Det är oktober och löven börjar bli lite höstfärgade. Hasselbuskarna är fortfarande gröna men man kan se de självlysande brandgula asparna som sticker upp emellan hasselbuskarna. Håkan har börjat röja här och öppnar upp i den bitvis väldigt täta hasselskogen. Han sågar stubbarna tätt intill marken så att man inte snubblar på dem när man ska gå här senare. Lövet eldar vi upp på en gång. 

Det här är ”gräsfattig mark”

(text från jordbruksverket)

Gräsfattig mark är ett jordbruksskifte som inte är åkermark och som används till bete eller slåtter. Som gräsfattig mark räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt som gräsfattig mark och som ingår i ett åtagande för miljöersättning. På marken ska det växa gräs, örter och ris som kan användas till foder. Gräsfattig mark ska ha höga naturvärden som är beroende av bete eller slåtter för att utvecklas. De höga naturvärdena ska vara beroende av att det finns tätare område med träd- och buskar eller att marken har en permanent vattenspegel. Endast mark som inte uppfyller definitionerna för betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete eller mosaikbete kan räknas som gräsfattig. Mark i renskötselområdet som i huvudsak används till renbete är inte gräsfattig mark. Gräsfattig mark ger inte rätt till gårdsstöd.

Med andra ord så kommer vi inte att få stöd för hassellunden ifall vi inte radikalt hugger och öppnar upp ännu mera än vad vi gör så att det istället kan räknas såsom ”betesmark” – vilket berättigar till gårdsstöd. 

Det betyder att hassellundar blir ”värdelösa” – och till följd av det mer och mer sällsynta. Stöden tar nämligen ingen hänsyn till biologisk mångfald utan är endast kopplade till – just det: produktion! Det växer för lite gräs = för lite foder: ingen ersättning.
Så nu är det egentligen bara upp till oss: Vill vi ÄNDÅ ha en hasseldunge? Och därmed avstå från ersättning?
Det kan man endast själv svara på. Vi tycker hassellunden, som är relativt stor, är unik och sagolik. Väldigt ovanlig och annorlunda annan skogs- och betesmark.

Det lutar åt att vi behåller hassellunden. Varför?

• den är vacker! Vi kommer att göra en stig för våra gäster där de kan få uppleva olika naturtyper här i närområdet: Slåtteräng, naturskog, skogsbete – ja och också hasselskog…
• Den rymmer höga naturvärden. Som en helt egen naturtyp kan den bidra till den biologiska mångfalden på gården. Eftersom vi ser oss som ”producenter för biologisk mångfald” så är detta ett bra skäl.

Tyvärr så belönas man idag inte direkt för att man på hjälper den biologiska mångfalden. Vi får hoppas att det kommer. 

Hasselskogen börjar ta form:
Ursprungligen tror vi att detta område har varit en blandad ek – och hasselskog. Denna naturtyp har gått som ett stråk även över angränsande marker där man fortfarande kan hitta stubbar efter hassel, några ekar och några enstaka hasselbuskar. Mycket har dock planterats med gran nu som konkurrerar ut hasseln på sikt eftersom det blir för mörkt. Periodvis har det också varit väldigt öppna marker, slåtteräng och smååkrar. Det är intressant att jämföra med gamla historiska kartor för att få en bild av hur området har sett ut och har förändrats. Här kan man få mycket spännande information som också kan vara en vägledning till hur man fortsättningsvis ska göra med markerna ifall man är mån om biologisk mångfald och kulturhistoria.

Mycket björk och annat har hunnit växa upp bland hasslarna under de senaste ca 35 åren. Under den perioden har inga djur gått här och betat och det har inte hållits öppet på annat sätt heller.

Man kan säga att de två största hoten för biologisk mångfald i Sverige är:

• att öppna hagmarker / inägor växer igen
• att naturlig skog avverkas

Hasselskogen är en del av gårdens inägolandskap. För att få in lite mera luft och ljus hugger Håkan nu bort i princip all björk (90%), mindre (yngre) hasselbuskar och ringbarkar till en början asparna och alarna. Alla grövre hasselbuskar (= äldre, = med högre naturvärden) lämnas, liksom också sälg, ek och andra ädellövträd.

I övrigt har vi här hittat ett knippe med lindar varav en grövre, brakved, några enstaka mindre askar och en alm!! 
Det som är mest häpnadsväckande är dock att vi har hittat några bokar. Kan de vara 20 år gamla? Hur tusan har de kommit hit? Bok i detta område är ovanligt om de inte är planterade även om det finns finns naturlig bokskog på Omberg som ligger kanske 15km härifrån.
Vi blev så glada över bokarna och lilla området där de växer går nu under benämningen ”bokskogen”,  haha 
Roligt med sådana små mysterium…
För att de ska kunna breda ut sig och få fart att växa till sig fick till och med två grövre ekar lämna plats åt dem. 

Här ovan ser man boken i förgrunden som fortfarande lyser grönt bland övriga gulnande löv.

Hösten är en bra årstid att inventera ett område. Olika trädslag skiftar olika i färg på hösten och det kan ibland vara en hjälp när man letar efter vissa trädslag. När träden har tappat löven kan det vara lite svårare att säkert se – särskilt när träden fortfarande är små. Då är det lätt att man råkar kapa något träd som man annars hade sparat. Det är därför en bra idé att markera såna träd som man vill spara i tid .Bokarna är ett bra exempel: de är sena att tappa sina löv och är längre illgröna när allt annat redan är höstfärgat. De är också sena att tappa sina löv och när alla grenar är kala så hänger det fortfarande fullt med rostbruna blad på boken. Det kan vara bra att lära sig olika trädslag, deras växtsätt, löv, bark och knoppar på vintern.